Join the club

Bloggarkiv

Visar 1 3 5 10 inlägg / sida av totalt 887 i arkivet.   

Mungiporna neråt efter ett par svaga insatser mot lag på nedre halvan av tabellen. Kan laget i vårt hjärta vända trenden mot högtflygande Coventry idag? Panelen ger svaren på veckans frågor.

 

Vad hände? Hade vi inte precis fått upp farten och skulle inkassera två vinster för att hänga med i toppen? Vad är din känsla efter två direkt svaga insatser? Vilka moment är det som hackat mest förra fredagen och i tisdags?

Conny:
Sex friska poäng in på kontot, bara sådär. Var det någon som verkligen trodde på det? Det här är The Championship. Och Ipswich. Första 15 minuterna mot Oxford så trodde jag verkligen på en storseger. Vi såg så där ruggigt överlägsna ut i vårt bollinnehav och man bara väntade på att ettan skulle komma. Och det gjorde den, för Oxford. Efter det övertygade vi aldrig riktigt, även om vi kvitterade till 1-1 och mot slutet även hade bud på 2-2. Blackburn-matchen var om möjligt ännu svagare, där jag har svårt att peka på någon enskild brist i vårt spel utan där känslan mer är att det saknas den där riktiga viljan och ivern, förutom de sista fem minuterna (då även kvitteringen kommer).

Dan:
Min absolut största känsla är att vi är så tråkiga. Så tråkiga att se på. Det händer ingenting. Vi saknar helt tempo, är överdrivet försiktiga och verkar väldigt ängsliga. Det är inte bara det att spelarna inte kan få ihop spelet, ibland är det som om de inte ens försöker.

Det är givetvis många saker som spelar in, och jag har tidigare viftat bort teorier om att förra årets dåliga resultat och negativa utveckling skulle ha slått hårt mot gruppen, men nu börjar jag alltmer tro på det. Det är trots allt bara typ fyra spelare kvar sen framgångsåren i League 1 och senaste Championship-sejouren: Walton, Davis, Taylor och Hirst. Resten kom in först efter avancemanget till Premier League. Och de som är kvar sedan dess verkar fortfarande stukade. Och att som ny komma in i en sån grupp, som på ytan kanske är uppåt och positiva, men som djupt där inne är sårade och utan självförtroende, det är svårt. Förlåt det vimsigt filosofiska, men allt bottnar nog i att vi saknar glädje och självtillit, och en eller ett par starka ledare på plan. Nån måste ta tag i det här på plan, och det snart. För inte ska väl McKenna behöva gå in i pausvilan och säga åt spelarna att de måste öka tempot och sätta fart på bollen; det ska de väl fatta själva? Och att det sen bara hjälpte i några minuter i början av andra halvlek, och lite grann när vi hamnade i underläge, senast mot Blackburn, det säger en hel del om laget, tror jag. Alla verkar tro att nån annan ska fixa det, att nån annan ska ta tag i det. Vi måste helt enkelt börja fungera som ett lag igen, där helheten är större än delarna. Men det kan nog dröja ett tag till. Fast jag har inte särskilt bråttom uppåt längre. Vi kanske tjänar mer på att harva ett eller ett par år till i den här ligan för att bygga upp ett riktigt slagkraftigt lag. Eller inte. Vem vet?

M Nordin:
Ja, det svänger fort. Glädjen och tillförsikten som infann sig efter 2-0-segern mot Hull har ersatts av frustration och en släng av uppgivenhet.

Jag missade Oxford-förlusten och släpper den. Blackburn däremot. Det finns en hel del att skriva om den klappkassa insatsen. Att Ipswich lyckades trolla fram en kvittering i 94:e minuten suddar förstås bort den värsta besvikelsen – men utöver det målet var det ingenting som stämde. Det var energilöst och slarvigt. Från minut 1 till 93. Jag kan inte minnas att jag sett en sämre insats av Ipswich under McKennas tid som tränare, sett till motstånd och lagens tabellpositioner.

Vad som gick fel? Till att börja med var laguttagningen tvivelaktig. I mitt tycke var det säsongens svagaste elva – med Azon, McAteer, Young och en formsvag Akpom på plan samtidigt. Det var liksom upplagt för problem mot ett krigslystet Blackburn. När dessutom Taylor, Davis och Matusiwa hade en dålig dag på jobbet fanns det ingen återvändo i den första halvleken. 0-0 var en bonus. Det enda positiva första 45 minuterna, vilket säger en del, var att Akpom satte sig ner efter en halvtimme och tvingade fram en taktisk timeout. Jag har saknat det cyniska beteendet sen timeout-experten Chaplin lämnade. Den här gången hjälpte det förvisso inte.

Efter ett par nödvändiga byten i paus (hör sannerligen inte till vanligheterna) blev det en viss uppryckning i början av den andra halvleken, innan Blackburn tog över igen. Ipswich-spelarna slog extremt många felpass och förlorade merparten av kampduellerna under hela matchen.

Jag tycker O´Shea och Kipre gjorde det okej. Liksom Walle Egeli och Walton, som trots allt inte hade så mycket att göra. I övrigt var det underkända insatser rakt över. Det var oroväckande att se.

 

Klubben har lagt ut en trekvarts timme lång kombinerad mobil intervju av Mark Ashton plus rundvisning av de nya delarna av Portman Road. Vad är ditt intryck av de långsiktiga planerna och vad herr Ashton säger?

M Nordin:
Han ger ett bra och trovärdigt intryck, Mr Ashton. Han är en sån där kille man vill ha på sitt eget jobb. Jag har snabbtittat på videoinslaget och konstaterar att det mesta kommer blir bättre. Det ska bli spännande att följa Cobbold Stand-projektet. Ashton poängterar vikten av att behålla historiken men ändå bygga något nytt. Det låter vettigt. Min önskan är att arenan inte blir för stor, så det blir svårt att fylla den när Ipswich inte spelar i Premier League. En kapacitet på 32 000-35 000 åskådare känns rimligt.

Conny:
Jag känner mig trygg. Mark Ashtons entusiasm är förankrad i en ansvarsfull, långsiktig strategi med trovärdiga investeringar och konkreta, pågående projekt (nya kontor, ljudsystem) visar att ledningen omvandlar löften till handling. Fokuset på Financial fair play och ökade intäkter utanför fotbollen skapar en ekonomiskt stabil grund, vilket säkerställer att vi kan vara konkurrenskraftig på planen. Ashtons "besatthet" av att få de små sakerna rätt (städning, standarder) signalerar en elitmentalitet som genomsyrar hela organisationen.

Dan:
Jag har inte sett intervjun/rundvisningen, och kan tyvärr inte svara. Jag lajvar lite dålig medgångssupporter just nu, och orkar inte uppamma riktigt lika mycket intresse som för bara några veckor sen. Sorry.

 

Efter att ha mött motstånd från den nedre halvan av tabellen står det tabellmässigt tuffare lag på tur i form av Coventry idag och Stoke på onsdag, båda hemma på Portman Road. Vad har du för förväntningar på dessa drabbningar?

Dan:
Alltså, jag har inga som helst förhoppningar längre, egentligen. Men om du tvingar mig, så: att vi överraskar stort och bankar skiten ur dem. Det lär ju inte hända, men jag hoppas att vi inte är helt chanslösa. Coventry gör ju mål på skoj, och vi skapar ju knappt några målchanser, så det kan väl bara gå på ett sätt? Jo, men kanske inte, ändå. Jag hoppas ju att Coventry kommer till Portman Road för att spela boll, och då öppnar sig för det som förut var vår styrka, de snabba omvändningarna och smarta kontringsspelen. Fast det kanske inte är vårs styrkor längre. Men för att slå Coventry måste vi nog göra minst tre mål, så allt annat än förlust är en framgång. Och lite samma sak är det väl mot Stoke, men där bör vi ha en lite större chans till en vinst, om de bara kommer till oss för att spela. Om de parkerar bussen, lär vi få problem. Å andra sidan: om vi lyckas över min låga förväntan, då kanske hoppet vänder tillbaka, och allt känns roligt igen. Den som lever får se.

M Nordin:
När vi summerar säsongen om en sisådär fem månader kan det här mycket väl vara säsongens viktigaste vecka. Är Ipswich tillräckligt bra för att gå upp direkt? Matcherna mot Coventry och Stoke kommer delvis ge svar på den frågan. Om det blir 4-6 poäng kommer optimismen ta fart igen. 3 poäng får nog ses som godkänt. 0-2 poäng kommer på allvar få igång debatten om McKennas framtid.

Jag förväntar mig att Ipswich-spelarna höjer sig flera nivåer jämfört med senast och styr båda matcherna. Kvaliteten finns, det vet vi. Och jag förväntar mig att McKenna tar en paus från sin rotationspolicy och faktiskt spelar med de bästa spelarna i båda matcherna. Just nu är det inte läge att ge varken McAteer eller Azon nya chanser från start.

Tipset är fyra poäng, 1-1 mot Coventry och 2-0 mot Stoke. Min elva i eftermiddag: Walton - Furlong, O´Shea, Kipre, Davis - Walle Egeli, Cajuste, Matusiwa, Nunez, Philogene - Hirst.

Conny:
Ja, men nu hoppas jag först och främst på lite kampvilja och tro på det man gör, sedan får nästan resultaten bli vad de blir. Jag vill inte ha känslan efteråt att spelarna har ställt ut sina stora skor och förväntat sig att tre poäng ska lösa sig per automatik. Hugg i! Vi ska inte tappa poäng på grund utav att det andra laget är hungrigare än vad vi är. Lite underhållning och mål vore ju också trevligt, om man nu får önska. Och det borde man väl få, det är ju snart jul? Ipswich - Coventry 2-1, Ipswich - Stoke 4-1.

 

Dagens panel får ses i ljuset av att svaren lämnats före (eller mitt i) gårdagens match mot Oxford. Tung inledning på helgen, men nya chans till poäng redan på tisdag. COYB!

 

Tre mållösa halvlekar, sen två mål på fem minuter. Varför har vi det så svårt att lossna? Beror det bara på rotationen, eller är det nåt annat som spökar?

Pelle:
Skulle vilja säga att den yttersta orsaken till att vi skapar för lite klara målchanser, är att vi saknar en spelfördelande nr. 10. Någon som med sin blick för spelet och precisa passningar kan förflytta bollen snabbare framåt och på så sätt bidra till ett mer varierat och ett intensivare spel. Någon som kan foga ihop det offensiva spelet. Lite som en främre spelmotor, typ Conor Chaplin. Szmodics och Akpom fungerar inte alls i den rollen, där den senare är mer att betrakta som en klassisk striker-typ. Och där Szmodics styrka kommer till sin rätt, när han kan vika in från vänsterkanten. (Szmodics roll i ett spelförande Ipswich kan man faktiskt fundera över. Han har tidigare skördat framgångar i lag som inte ägt boll lika mycket som vi gör nu, och där han kunnat utnyttja sin fart och sin energi i kontringar). Nunez är det enda alternativet för nu. Men jag tycker inte att han gjort platsen till sin. Det har varit okej, men ingen dundersuccé. Jag tycker fortfarande han gör bättre nytta då han har sin utgångsposition lite längre bak på plan. Så en ny nr. 10 måste ligga högt upp på prioriteringslistan till januarifönstret. Med en sådan fungerande roll, så kommer även Hirst, Akpom, Azon och ett eventuellt nytt anfallsförvärv också att inkluderas mer i spelet och ges bättre möjligheter till avslut.

Conny:
Som jag ser det, beror det på två saker. För det första: när vi roterar så mycket, hittar spelarna inte varandra direkt. Rytmen rubbas och vi blir lite osynkade i anfallet. Förmodligen känner också spelarna av stressen av att ständigt vara favorittippade och pressen av att behöva knappa in på de övriga topplagen. Men den stora grejen är att McKenna har tålamod. Vi maler ner motståndarna taktiskt, vi stressar dem. När väl det första målet kommer, släpper ångesten, vi får ketchup-effekten, och då är de andra laget så trötta och oorganiserade att det smäller till igen direkt. Det är inte tur, det är McKennas system som vinner till slut.

AC:
Emellanåt häpnar man ju över hur svårt det ska vara att skapa chanser och komma till avslut men om vi kan lasta rotation är frågan. Mer troligt är kanske vår kvalitet i sista tredjedelen plus vår oförmåga i kombination att vi blir (sönder)lästa. Ack ack, vem vet.

 

I går fredag, ytterligare en bortamatch, mot Oxford, och så på tisdag den där uppskjutna regnmatchen från årsmötet. Sex nya poäng, eller? Och varför går det, just nu, bättre för oss borta än hemma? Vad hände med Fort Portman Road?

AC:
Yes, sex friska ska in på kontot (skickar in dessa svar, väl optimistiskt, i paus i fredagskvällens match) och hux flux kommer vi alltså klocka in på andra plats. Den där så kallade logiken/nöten angående hemma/borta är svårknäckt. Ett än mer iögonfallande (och härligt) exempel är Nxxxich som mäktat med 10 poäng hittills varav endast 1(!) på hemmaplan. Man blir glad! :D

Pelle:
Det kan förstås vara en slump. Det har gått allt för kort tid för att se några tydliga mönster och att dra några strikta slutsatser. Men kanske att vi just nu lyckas bättre borta därför att motståndarna har en mer defensiv utgångsposition då de möter oss på Portman Road. Kompakt, bakåtlutat försvarsspel och kontringar kan vara tillräckligt för att sno åt sig en eller fler poäng från oss. Blev så fallet igår? Hoppas inte. Detta är skrivet före matchen, men förhandskänslan är att vi ska kunna ta samtliga poäng mot Oxford. Och att trepoängsinsamlandet ska fortsätta på tisdag. Skulle vi bara få med oss fyra poäng på dessa matcher, så är det väl okej det också.

Conny:
Nu svarar jag på frågorna innan matchen mot Oxford är spelad. Jag tror att vi vinner den, men Blackburn-matchen ger mig lite ångest. Sex poäng på de här två matcherna säger hjärtat, men fyra skulle faktiskt inte vara någon katastrof. Varför går det då bättre borta än hemma för tillfället? Några tankar:

Kontring och ytor: Bortamatcherna ger automatiskt mer yta. Hemmalaget har ofta en publik som pressar dem att anfalla. McKenna kan då låta motståndaren ha lite mer bollinnehav och sedan utnyttja snabba omställningar och kontringar. Vårt höga press-spel blir dödligt när motståndarna är utspridda.

På bortaplan minskar den mentala pressen på spelarna att "leverera snabbt" till hemmafansen. Det tillåter ett mer tålmodigt och cyniskt spel.

Matchbilden är given: Vi vet att vi kan sitta lite djupare och vänta på det perfekta ögonblicket. Det passar vårt nuvarande system perfekt.

 

Nu är vi äntligen på play off-plats. Säg nu, snälla, att vi är där för att stanna. Vad talar för att vi klarar det? Och hur stor är chansen att vi når ända upp till topp två? Är du mer positiv i dag än för nån vecka sen?

Conny:
Jag tycker att det ser ljust ut. Truppen och vår McKenna är helt enkelt för bra för att vi inte ska greja en kvalplats. Allt annat vore en underprestation och en otrolig besvikelse. Jag har nog varit lika positiv hela säsongen, men självklart är det skönt att vi har tagit det där klivet upp på kvalplats och bara några poäng upp till direktuppflyttning.

AC:
Vi har ju inte direkt övertygat hittills i år, men likväl ligger vi där vi ligger, så med tanke på våra svajiga prestationer törs jag garantera att vi definitivt är här/där för att stanna. Kvalplats har varit mitt tips från dag 1 så jag får väl stå fast vid det även om känslan är att i alla fall andraplatsen är up for grabs.

Pelle:
Mitt förhandstips var att vi skulle bli fyra den här säsongen. Det har inte ändrats. Jag tycker inte att vi har spetskvaliteter för att vara ett topp-två lag. Ett halvmediokert och lite planlöst transferfönster är en av anledningarna, en annan att vi inte har samma positiva anda i laget (för många spelarförändringar) eller den spelkemi som då vi gick upp till PL förra gången. Men att ta sig till play-off (och där kan ju allt hända) är helt okej. Egentligen tror jag att vi skulle behöva bygga upp ett mer robust och tajtare lag innan vi är mogna för PL igen.

 

Nu blir det åka av! Tio matcher på fem veckor, det är vad vi har framför oss. Pelle och Dan utgör en något decimerad panel, men en panel med Pelle och Dan är också en väldigt stark panel! COYB! 

 

Skottland till VM och Irland till vidare kval efter stor dramatik. Tror du att det kan ha en positiv effekt på vårt älskade Ipswich med tanke på representationen i båda landslagen?

Pelle:
Kanske och marginellt genom att de VM-aktuella spelarna kommer vara lite extra taggade att göra bra ifrån sig under våren här. Vi får åtminstone hoppas på det.

Dan:
Nu är ju inte Irland i VM än, men det måste kännas så för dem. För vilken bragd det var att först slå Portugal, och sen vända på övertid mot Ungern. Men jag tror absolut att det kommer att påverka spelarna, och med dem laget, på ett positivt sätt. De måste vara oerhört peppade och bara vilja spela och spela. Och det kan säkert motivera dem att träna ännu hårdare och göra allt för att prestera ännu bättre, så att de kan säkra sina platser i trupperna som får åka till VM, och för att hjälpa Irland att komma dit. Men det kan också göra dem lite försiktiga, för att försöka undvika skador. Fast låt oss hoppas på det första.

 

Äntligen kör ligan igång och igen och snacka om viktig period med 10 (!) matcher räknat från idag fram till 29:e december! Bland dessa 10 hittar vi båda mötena med Coventry, Leicester och den uppskjutna matchen mot Blackburn. Vad tar du med dig för förhoppningar inför den dryga månadens matcher framför oss?

Dan:
Jag har stora förhoppningar på avslutningen av året. Det är liksom nu eller aldrig, och jag tror inte att vi kommer att vika ner oss. Men matcherna mot Coventry och Leicester kommer att, på sätt och vis, att definiera hur högt vi kommer att konkurrera. Jag vill tro, och hoppas, att vi vid nästa års inträde kommer att ha cementerat en topp sex-placering, kanske rent av med en smak av topp två. Vi satsar väl på lika många poäng på de här 10 matcherna, som i säsongens första 14.

Pelle:
Det känns som om Championship 2025/26 håller på att utvecklas till en väldigt speciell säsong, där några av de tippade bottenlagen ligger i topp och där några av de tippade topplagen ligger i botten. Och just nu känns det som om vad som helst kan hända och att alla kan slå alla. Men vill vi vara med och fajtas om någon av de två direktplatserna, så är det nu under den kommande spelperioden som vi måste visa att vi också är mogna för det. Att vi kan vara spelmässigt stabila och att vi fortsätter att avancera uppåt i tabellen.

Det är ofta först i december som säsongen börjar definieras och då det blir tydligt i vilka lag som är att räkna med på allvar och vilka lag som haft lite flax och kanske inte den egentliga kapaciteten. Jag tycker att vi det senaste, sett lite bättre ut i match efter match och jag hoppas att den utvecklingen håller i sig.

 

Kanske har du redan varit inne på det i den förra frågan, men här kommer det ändå. Hur kommer spelarrotationen att se ut tror du, med tanke på det oerhört täta matchandet under ganska lång tid?

Pelle:
Jag tror inte att det kommer vara någon större skillnad från hur det har varit hittills. Alltså fortsatt rotation på något mellan tre till fem spelare från match till match. Det är ju så KMac vill ha det. Till viss del kan utgångspunkten för rotationen vara taktiska avvägningar, men primärt handlar det om att hålla alla spelare matchfokuserade och i form samt att bygga en god truppanda. En förutsättning för en harmonisk spelatrupp att alla spelare upplever att de ges möjligheter att spela och vara delaktiga. De psykologiska aspekterna väger tungt här.

Dan:
Det kommer nog att bli en del rotation, dels för att hålla i gång alla, dels för att undvika att småskavanker växer sig till större skador. Tidigare har rotationerna känts lite på gränsen till omotiverade, men nu skulle de stora rotationerna kännas verkligt motiverade, för det är en tuff period som väntar. Och kanske är det därför McKenna har kört så hårda rotationer, för att vänja alla, både spelare och fans, vid att det är melodin som gäller för att lyckas.