Join the club

Bloggarkiv

Visar 1 3 5 10 inlägg / sida av totalt 885 i arkivet.   

Nu blir det åka av! Tio matcher på fem veckor, det är vad vi har framför oss. Pelle och Dan utgör en något decimerad panel, men en panel med Pelle och Dan är också en väldigt stark panel! COYB! 

 

Skottland till VM och Irland till vidare kval efter stor dramatik. Tror du att det kan ha en positiv effekt på vårt älskade Ipswich med tanke på representationen i båda landslagen?

Pelle:
Kanske och marginellt genom att de VM-aktuella spelarna kommer vara lite extra taggade att göra bra ifrån sig under våren här. Vi får åtminstone hoppas på det.

Dan:
Nu är ju inte Irland i VM än, men det måste kännas så för dem. För vilken bragd det var att först slå Portugal, och sen vända på övertid mot Ungern. Men jag tror absolut att det kommer att påverka spelarna, och med dem laget, på ett positivt sätt. De måste vara oerhört peppade och bara vilja spela och spela. Och det kan säkert motivera dem att träna ännu hårdare och göra allt för att prestera ännu bättre, så att de kan säkra sina platser i trupperna som får åka till VM, och för att hjälpa Irland att komma dit. Men det kan också göra dem lite försiktiga, för att försöka undvika skador. Fast låt oss hoppas på det första.

 

Äntligen kör ligan igång och igen och snacka om viktig period med 10 (!) matcher räknat från idag fram till 29:e december! Bland dessa 10 hittar vi båda mötena med Coventry, Leicester och den uppskjutna matchen mot Blackburn. Vad tar du med dig för förhoppningar inför den dryga månadens matcher framför oss?

Dan:
Jag har stora förhoppningar på avslutningen av året. Det är liksom nu eller aldrig, och jag tror inte att vi kommer att vika ner oss. Men matcherna mot Coventry och Leicester kommer att, på sätt och vis, att definiera hur högt vi kommer att konkurrera. Jag vill tro, och hoppas, att vi vid nästa års inträde kommer att ha cementerat en topp sex-placering, kanske rent av med en smak av topp två. Vi satsar väl på lika många poäng på de här 10 matcherna, som i säsongens första 14.

Pelle:
Det känns som om Championship 2025/26 håller på att utvecklas till en väldigt speciell säsong, där några av de tippade bottenlagen ligger i topp och där några av de tippade topplagen ligger i botten. Och just nu känns det som om vad som helst kan hända och att alla kan slå alla. Men vill vi vara med och fajtas om någon av de två direktplatserna, så är det nu under den kommande spelperioden som vi måste visa att vi också är mogna för det. Att vi kan vara spelmässigt stabila och att vi fortsätter att avancera uppåt i tabellen.

Det är ofta först i december som säsongen börjar definieras och då det blir tydligt i vilka lag som är att räkna med på allvar och vilka lag som haft lite flax och kanske inte den egentliga kapaciteten. Jag tycker att vi det senaste, sett lite bättre ut i match efter match och jag hoppas att den utvecklingen håller i sig.

 

Kanske har du redan varit inne på det i den förra frågan, men här kommer det ändå. Hur kommer spelarrotationen att se ut tror du, med tanke på det oerhört täta matchandet under ganska lång tid?

Pelle:
Jag tror inte att det kommer vara någon större skillnad från hur det har varit hittills. Alltså fortsatt rotation på något mellan tre till fem spelare från match till match. Det är ju så KMac vill ha det. Till viss del kan utgångspunkten för rotationen vara taktiska avvägningar, men primärt handlar det om att hålla alla spelare matchfokuserade och i form samt att bygga en god truppanda. En förutsättning för en harmonisk spelatrupp att alla spelare upplever att de ges möjligheter att spela och vara delaktiga. De psykologiska aspekterna väger tungt här.

Dan:
Det kommer nog att bli en del rotation, dels för att hålla i gång alla, dels för att undvika att småskavanker växer sig till större skador. Tidigare har rotationerna känts lite på gränsen till omotiverade, men nu skulle de stora rotationerna kännas verkligt motiverade, för det är en tuff period som väntar. Och kanske är det därför McKenna har kört så hårda rotationer, för att vänja alla, både spelare och fans, vid att det är melodin som gäller för att lyckas.

 

Ännu en helg utan riktig fotboll men panelen kämpar på. COYB!

 

Ännu en storseger på bortaplan. Vad tar du med dig för positivt från matchen, och vad hittar du för negativt, som kanske till och med gör dig lite orolig inför framtiden?

Pelle:
Rent spelmässigt så har en del saker börjat att klicka nu. Partnerskapen på plan börjar sätta sig. Balansen mellan lagdelarna är förbättrad. Och spelarna verkar förstå sina taktiska roller allt mer. Det är inte oväntat, men känns lik förbannat väldigt skönt. Med trygghet kommer självförtroende. Men samtidigt är vi en bra bit från vår troliga maxkapacitet, det finns fler saker som måste förbättras för att det här ska kännas helt stabilt. Primärt i anfallsspelet. Vårt bollövertag och alla våra målchanser måste utmynna i fler mål, vilket kan kännas lite paradoxalt när vi nu gjorde fyra mål nu senast. Men att vi ska bjussas på två självmål i var och varannan match lär inte ske kontinuerligt.

M Nordin:
Jag tar med mig att:

• Ipswich gjorde en bra bortamatch och vann fullt rättvist med 4–1, mot ett överraskande svagt Swansea. Det var viktigt, för både laget och fansen, att McKennas roterade elva presterade. Det mesta kuggade i. Långa stunder var det klasskillnad vad gällde bolltempo, spelkombinationer och duellspel.

• På minuskontot kändes det extremt onödigt att släppa in 1–1 i början av den andra halvleken. 30 dåliga sekunder och vips var övertaget borta. Då var känslan: "Jaha, vi hittade ett sätt att slarva bort den här matchen också." Ett Burgess-självmål senare var ordningen återställd.

• Jack Taylor ser ut som en helt ny spelare. Han har varit fantastiskt bra efter det nysignade treårskontraktet, som ärligt talat kom från ingenstans efter en jobbig start på säsongen. Med sin attityd och löpstyrka var han lagets motor mot Swansea.

• Kasey McAteer är fortsatt oskarp så fort han närmar sig offensivt straffområde.

• Matchens prestation 1: Waltons räddning.

• Matchens prestation 2: Jack Clarkes välplacerade skott som gav 1–0. Klassmål.

Nigge:
Herrarna ovan har sammanfattat det hela väl och det är bara att instämma. Mina favoritpunkter från matchen är, i fallande ordning, Waltons räddning (utjämnat där och matchen kanske runnit oss ur händerna), Jack Clarkes öppningsmål och det faktum att vi för andra bortamatchen i rad lyckades göra (nåja) fyra mål!

 

Varför ska det vara så förbaskat svårt att hålla nollan? Vad har hänt med vårt tidigare, i Championship, så stabila försvarsspel?

Nigge:
Hittills har vi bara lyckats hålla nollan i två ligamatcher och det känns en smula i underkant för att man ska vara helt nöjd. Säsongen 23/24 (där vi alltså samlade ihop 96 poäng) så var siffran vid motsvarande tidpunkt inte mindre än sju nollor. Men. När vi samlade 96 poäng så släppte vi också in 57 mål under förra säsongen i samma serie som vi nu spelar i. Förra säsongen släptte Burnley in 16 (!) mål, Leeds 30 och Sheffield U 36 mål, så man kan kanske inte riktigt påstå att vi hade ett stabilt försvarsspel säsongen 23/24? :) Däremot hade vi en enastående förmåga att göra fler mål än våra motståndare, lite som säsongen under Joe Royle 20 år tidigare. Med detta sagt så håller jag med om att det svajar i de bakre leden och med den personal vi har tillgång till så borde nollorna komma oftare och försvarsspelet i allmänhet se bättre ut. Nu är det 32 omgångar kvar, så jag hyser ändå förtröstan när det kommer till att försvaret ska prestera bättre och bättre ju längre in på säsongen vi kommer. 

Pelle:
Inledningsvis var det här absolut en konsekvens av att vi spelade naivt med en väldigt högt ställd backlinje. Det tycker jag att KMac nu har justerat. Trots det fortsätter vi att släppa in de där lite för enkla målen (men nu i mindre omfattning och via färre grova misstag). Vet inte varför det är så. Kanske att koncentrationen brister i defensiven därför att vi i övrigt är ett sådant spelförande lag?

M Nordin:
Jag vill minnas att försvarsspelet kändes ganska bräckligt då också, men det gick ändå. Med flyt och skicklighet höll Ipswich nollan i ungefär var tredje match. Den förmågan saknas den här säsongen – åtminstone än så länge.

Den enkla och snabba analysen är att laget bjuder på för många farliga omställningar (Middlesbrough borta var skräckexemplet), samtidigt som mer eller mindre alla defensiva hörnor/frisparkar känns livsfarliga. Allt för ofta är motståndarspelarna först på bollen. Senast var det en enastående räddning av Christian Walton som räddade laget. Annars hade det stått 2–2 och historien hade kanske sett annorlunda ut. Sheehan hade inte fått sparken, Kim Hellberg hade stannat på Södermalm och så vidare.

Om vi ska se det positivt: 16 insläppta på 14 matcher är långt ifrån någon katastrof. Det är bara fem lag som har gjort det bättre på den fronten.

  

Och, ja det är landslagsuppehåll, så lite torka i frågebrunnen… Men från nästa år kommer det tydligen att bli ett dubbelt så långt uppehåll i september, inget i oktober och ett normalt i november. Är det en bra förändring? Vilka för- och nackdelar ser du med den nydaningen?

M Nordin:
Sett ur ett supporterperspektiv känns det inget vidare med ett så långt uppehåll i september. Ibland är det skönt med en spelledig helg, men två spellediga helger i rad när hösten smyger sig på?! Nej, nej. Så vill jag inte ha det.

Å andra sidan förstår jag om tränarna förespråkar den nya lösningen, med två uppehåll istället för tre. Det blir mindre ryckigt och fler gemensamma träningar när laget ska spelas ihop. Med tanke på att Ipswich har samlat på sig rätt många landslagsspelare borde förändringen vara positiv, framför allt om det blir fortsatt spel i Championship. Bland annat slipper Nunez en lång resa till Sydamerika.

Nigge:
Vad ska man säga? Det är ett nödvändigt ont med de här uppehållen, men jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i att just september ska vara en månad där det blir ett dubbelt så långt uppehåll. Då hade det varit bättre att ha ett längre uppehåll i november istället. Rent allmänt är det ju trevligare att gå på fotboll i England i september än november, såvida man inte är lagd åt det självplågande hållet. Nåja, vi får väl bara hänga med i sakernas tillstånd.

Pelle:
Nu ser jag inte på mig själv som en vardagligt konservativ person, men när det kommer till fotboll så är jag just konservativ. Väldigt, faktiskt. Det ska vara som det alltid har varit. Så rent instinktivt så säger jag direkt nej till allt som är nytt och som jag känner mig lite otrygg med. Så kort svar här; nej jag tycker inte att det är en bra förändring.....men jag har förmåga att kunna ändra min åsikt i ett senare skede. Det här är inte något som jag kommer att gå omkring och älta i evinnerlighet.

 

Panelen är tillbaka efter en vecka med fyra poäng från två matcher. Hur många byten i startelvan får vi se idag, hur ska vi få fart på målskyttet och när får vi se nån från U21-laget ta steget upp till A-laget? Ungefär så ser de frågemässiga förutsättningarna ut för veckans panel. COYB!

 

Efter stora omställningar i startuppställningen från de två tidigare matcherna blev det i tisdags ”bara” tre ut och tre nya in jämfört med fg match. Rätt eller fel? Och vad är rimligt att tro om antal skiften i startelvan idag?

M Nordin:
Tre byten=rimligt. På det stora hela tycker jag att McKenna valde rätt elva mot Watford. Ben Johnson som vänsterback var ett framtvingat byte och det var läge att spela Cajuste igen efter ett par matcher på bänken (bra insats!). Det enda svåra valet var om Akpom eller Nunez skulle starta som "tia".
Jag tror att McKenna kör vidare på samma koncept idag. Att det blir två eller max tre förändringar. Tipset är att Taylor och Nunez tar plats i elvan igen, på bekostnad av Cajuste och Akpom.

AC:
Ja det blandas friskt och det är väl i och för sig positivt att hålla igång hela truppen, men vissa förändringar känns något forcerade. Visst kändes det något knepigt att inte starta exempelvis Nuñez senast mot Watford, utan istället gå för Akpom, även om KMac givetvis har koll på hur hårt att kan pressa respektive spelare vid tätt matchande och vilka som visat framfötterna och gjort sig förtjänta av en start.

Dan:
Tror att det kommer att hamna på en liknande siffra. Det är en del skavanker i truppen, så det finns inte utrymme för så jättestora omrörningar i grytan. Jag tänker mig lite rotation på mittfältet och framåt, kanske ut med Jaden och Akpom och in med Clarke och Núñez. Eventuellt även byte för Cajuste mot Taylor. Och det skulle inte förvåna jättemycket om Greaves kanske får chansen igen i stället för Kipré. En annan som möjligen behöver vila kan vara Furlong, som har spelat en hel del på sistone. Kanske en ny start för Young. Men säg att tre av de fem möjliga realiseras, Det låter väl rimligt?

 

Målen ramlade in mot QPR men det gick trögare mot Watford där det brändes upplagda lägen på löpande band sista kvarten. Har du några underliggande orsaker att bjuda på som förklaring till att bolluslingen inte ville göra ett andra besök i nätmaskorna i tisdags?

Dan:
Otur? Oskärpa? Överentusiasm? Avsaknad av kyla? Desperation? Oförmåga? Marginalerna på fel sida? Det kan finnas många orsaker, och kanske en kombination av de tidigare nämnda, och ytterligare fler. Samtidigt kan man inte sticka under stol med att målskyttet inte ser bra ut, och att vi generellt sett helt enkelt skapar för lite framåt. Och att 16 av våra 22 mål i ligan är fördelade på tre spelare (Jaden, Hirst och Clarke) känns inte helt bra. Det är visserligen jättebra att just de tre producerar, men de andra offensiva spelarnas mål lyser med sin frånvaro. Fler måste helt enkelt lyckas med målgörandet, och framför allt måste vi få i gång även högersidan. Nu verkar ju Sindre ha lagt beslag på den platsen, och får väl ändå sägas gå från klarhet till klarhet, så kanske snart. Men faktum är att senaste säsongen i Championship såg helt annorlunda ut. Då spridde vi målskyttet över väldigt många spelare, utan nån som stack ut speciellt. Och det är nog dit vi måste tillbaka, så att motståndarna känner att vi är farliga överallt, och inte kan fokusera på att ta bort de spelare som normalt producerar.

M Nordin:
Frånsett Philogene, Clarke och delvis Hirst har vi ett gäng offensiva spelare som lär ha oerhört dåligt självförtroende, och drömma mardrömmar om alla missade chanser. Mot Watford var Azon den största syndaren. Han har en imponerande förmåga att stå rätt och komma till farliga lägen – men det blir ju ALDRIG mål. Han skjuter i stolpen, målvakten gör nån jätteräddning eller så bara missar han helt. Enligt expected goals-statistiken borde Azon att ha gjort fler mål än Philogene den här säsongen, vilket till stor del är en självförtroende-fråga. Förhoppningsvis lossnar det för spanjoren snart.
Trots att det var två tappade poäng mot Watford lämnade jag tv-soffan med en del positiva känslor. Spelmässigt var det en playoffmässig insats och flera spelare gjorde det bra. Framför allt har Walle Egeli tagit ett stort kliv framåt den senaste veckan.

AC:
Ja det var väldigt synd då jag verkligen hade sett fram emot att se Azon trycka in segermålet och få den där boosten det första målet kan ge. Han kommer åtminstone till chanserna vilket vi får trösta oss med och jag räknar verkligen inte ut honom, vilket jag sett en del tankar om på twitter... Nuñez avslut, för kung och fosterland, hade kunnat vara något mer kliniskt och återhållsamt. Oskärpa genomgående.

 

Ipswichs U21-lag går som tåget i Premier League 2 och leder ligan efter åtta omgångar. Finns det någon anledning att tro att en enda av spelarna från U21 kommer att kunna konkurrera om en plats i A-laget den här säsongen?

AC:
Riktigt kul! Erfarenheten säger tyvärr att vi/det brukar vara ”svårt” att släppa igenom talanger. Ska jag välja ut någon som borde ha en hygglig chans i dagsläget, med tanke på skadeläget i A-truppen, är det den före detta Chelsea-talangen (och vänsterbacken) Somto Boniface. DET hade varit riktigt trevligt, men det ska väl tyvärr vara lite svårare än så att få till en A-lagsdebut… :(

Jämförbar kalenderbitarflashback till när Sverige mötte Cypern borta i en vänskapsmatch inför max 500 åskådare 1995(?) och åkte på en skada i anfallsledet dagen innan match, vilket resulterade i att Greger Andrijevski blev uppflyttad från U21 (som också mötte Cyperns U21 denna dag). Sverige luftade HELA bänken utom just uppflyttade debutanten Andrijevski med Tommy Svenssons visdomsord efter matchen: ”-Åja, så enkelt ska det inte vara att få en landskamp till meritlistan”. :D Stor humor.

Dan:
Det korta svaret: Nä.

Det lite längre: Tyvärr inte.

Det långa svaret: Inte så som det ser ut nu och har gjort de senaste åren. Och det är synd, för om det aldrig är nån från ungdomslagen som får chansen, kan det bli så att många av de mest lovande ger sig av nån annanstans ganska tidigt, just för att få chansen att utvecklas ytterligare. Jag vet inte varför vi har varit så dåliga på att ta upp egna förmågor på sistone, om det beror på att de yngre helt enkelt är för dåliga eller på att vi har en så bred och djup trupp att det inte finns utrymme för det, men det är lite oroväckande. Det skulle vara mycket roligare att få upp ett par talanger varje år, men det kanske inte går ihop med de större ambitionerna hos klubben. Fast nån gång måste man nog ta tag i den frågan, och se till att det fungerar bättre. Kanske kan uppgraderingen av akademin hjälpa?

M Nordin:
Ska direkt erkänna att jag har dålig koll på U21-laget, men vägen till A-laget brukar vara väldigt lång. Så det enkla svaret är NEJ. Den kanske mest välkända spelaren, Finley Barbrook, får ingen speltid i League One-laget Lincoln vilket vittnar om hur stort hoppet är. I övrigt har jag sett en del klipp på 20-årige Tudor Mendel-Idowu, som tidigare har tillhört Chelsea och Anderlechts akademier. En teknisk och modern ytter som ser intressant ut. Men för att det ska bli speltid i Championship redan den här säsongen lär det krävas en skadekris modell större.