Join the club

Bloggarkiv

Visar 1 3 5 10 inlägg / sida av totalt 886 i arkivet.   

Dagens panel får ses i ljuset av att svaren lämnats före (eller mitt i) gårdagens match mot Oxford. Tung inledning på helgen, men nya chans till poäng redan på tisdag. COYB!

 

Tre mållösa halvlekar, sen två mål på fem minuter. Varför har vi det så svårt att lossna? Beror det bara på rotationen, eller är det nåt annat som spökar?

Pelle:
Skulle vilja säga att den yttersta orsaken till att vi skapar för lite klara målchanser, är att vi saknar en spelfördelande nr. 10. Någon som med sin blick för spelet och precisa passningar kan förflytta bollen snabbare framåt och på så sätt bidra till ett mer varierat och ett intensivare spel. Någon som kan foga ihop det offensiva spelet. Lite som en främre spelmotor, typ Conor Chaplin. Szmodics och Akpom fungerar inte alls i den rollen, där den senare är mer att betrakta som en klassisk striker-typ. Och där Szmodics styrka kommer till sin rätt, när han kan vika in från vänsterkanten. (Szmodics roll i ett spelförande Ipswich kan man faktiskt fundera över. Han har tidigare skördat framgångar i lag som inte ägt boll lika mycket som vi gör nu, och där han kunnat utnyttja sin fart och sin energi i kontringar). Nunez är det enda alternativet för nu. Men jag tycker inte att han gjort platsen till sin. Det har varit okej, men ingen dundersuccé. Jag tycker fortfarande han gör bättre nytta då han har sin utgångsposition lite längre bak på plan. Så en ny nr. 10 måste ligga högt upp på prioriteringslistan till januarifönstret. Med en sådan fungerande roll, så kommer även Hirst, Akpom, Azon och ett eventuellt nytt anfallsförvärv också att inkluderas mer i spelet och ges bättre möjligheter till avslut.

Conny:
Som jag ser det, beror det på två saker. För det första: när vi roterar så mycket, hittar spelarna inte varandra direkt. Rytmen rubbas och vi blir lite osynkade i anfallet. Förmodligen känner också spelarna av stressen av att ständigt vara favorittippade och pressen av att behöva knappa in på de övriga topplagen. Men den stora grejen är att McKenna har tålamod. Vi maler ner motståndarna taktiskt, vi stressar dem. När väl det första målet kommer, släpper ångesten, vi får ketchup-effekten, och då är de andra laget så trötta och oorganiserade att det smäller till igen direkt. Det är inte tur, det är McKennas system som vinner till slut.

AC:
Emellanåt häpnar man ju över hur svårt det ska vara att skapa chanser och komma till avslut men om vi kan lasta rotation är frågan. Mer troligt är kanske vår kvalitet i sista tredjedelen plus vår oförmåga i kombination att vi blir (sönder)lästa. Ack ack, vem vet.

 

I går fredag, ytterligare en bortamatch, mot Oxford, och så på tisdag den där uppskjutna regnmatchen från årsmötet. Sex nya poäng, eller? Och varför går det, just nu, bättre för oss borta än hemma? Vad hände med Fort Portman Road?

AC:
Yes, sex friska ska in på kontot (skickar in dessa svar, väl optimistiskt, i paus i fredagskvällens match) och hux flux kommer vi alltså klocka in på andra plats. Den där så kallade logiken/nöten angående hemma/borta är svårknäckt. Ett än mer iögonfallande (och härligt) exempel är Nxxxich som mäktat med 10 poäng hittills varav endast 1(!) på hemmaplan. Man blir glad! :D

Pelle:
Det kan förstås vara en slump. Det har gått allt för kort tid för att se några tydliga mönster och att dra några strikta slutsatser. Men kanske att vi just nu lyckas bättre borta därför att motståndarna har en mer defensiv utgångsposition då de möter oss på Portman Road. Kompakt, bakåtlutat försvarsspel och kontringar kan vara tillräckligt för att sno åt sig en eller fler poäng från oss. Blev så fallet igår? Hoppas inte. Detta är skrivet före matchen, men förhandskänslan är att vi ska kunna ta samtliga poäng mot Oxford. Och att trepoängsinsamlandet ska fortsätta på tisdag. Skulle vi bara få med oss fyra poäng på dessa matcher, så är det väl okej det också.

Conny:
Nu svarar jag på frågorna innan matchen mot Oxford är spelad. Jag tror att vi vinner den, men Blackburn-matchen ger mig lite ångest. Sex poäng på de här två matcherna säger hjärtat, men fyra skulle faktiskt inte vara någon katastrof. Varför går det då bättre borta än hemma för tillfället? Några tankar:

Kontring och ytor: Bortamatcherna ger automatiskt mer yta. Hemmalaget har ofta en publik som pressar dem att anfalla. McKenna kan då låta motståndaren ha lite mer bollinnehav och sedan utnyttja snabba omställningar och kontringar. Vårt höga press-spel blir dödligt när motståndarna är utspridda.

På bortaplan minskar den mentala pressen på spelarna att "leverera snabbt" till hemmafansen. Det tillåter ett mer tålmodigt och cyniskt spel.

Matchbilden är given: Vi vet att vi kan sitta lite djupare och vänta på det perfekta ögonblicket. Det passar vårt nuvarande system perfekt.

 

Nu är vi äntligen på play off-plats. Säg nu, snälla, att vi är där för att stanna. Vad talar för att vi klarar det? Och hur stor är chansen att vi når ända upp till topp två? Är du mer positiv i dag än för nån vecka sen?

Conny:
Jag tycker att det ser ljust ut. Truppen och vår McKenna är helt enkelt för bra för att vi inte ska greja en kvalplats. Allt annat vore en underprestation och en otrolig besvikelse. Jag har nog varit lika positiv hela säsongen, men självklart är det skönt att vi har tagit det där klivet upp på kvalplats och bara några poäng upp till direktuppflyttning.

AC:
Vi har ju inte direkt övertygat hittills i år, men likväl ligger vi där vi ligger, så med tanke på våra svajiga prestationer törs jag garantera att vi definitivt är här/där för att stanna. Kvalplats har varit mitt tips från dag 1 så jag får väl stå fast vid det även om känslan är att i alla fall andraplatsen är up for grabs.

Pelle:
Mitt förhandstips var att vi skulle bli fyra den här säsongen. Det har inte ändrats. Jag tycker inte att vi har spetskvaliteter för att vara ett topp-två lag. Ett halvmediokert och lite planlöst transferfönster är en av anledningarna, en annan att vi inte har samma positiva anda i laget (för många spelarförändringar) eller den spelkemi som då vi gick upp till PL förra gången. Men att ta sig till play-off (och där kan ju allt hända) är helt okej. Egentligen tror jag att vi skulle behöva bygga upp ett mer robust och tajtare lag innan vi är mogna för PL igen.

 

Nu blir det åka av! Tio matcher på fem veckor, det är vad vi har framför oss. Pelle och Dan utgör en något decimerad panel, men en panel med Pelle och Dan är också en väldigt stark panel! COYB! 

 

Skottland till VM och Irland till vidare kval efter stor dramatik. Tror du att det kan ha en positiv effekt på vårt älskade Ipswich med tanke på representationen i båda landslagen?

Pelle:
Kanske och marginellt genom att de VM-aktuella spelarna kommer vara lite extra taggade att göra bra ifrån sig under våren här. Vi får åtminstone hoppas på det.

Dan:
Nu är ju inte Irland i VM än, men det måste kännas så för dem. För vilken bragd det var att först slå Portugal, och sen vända på övertid mot Ungern. Men jag tror absolut att det kommer att påverka spelarna, och med dem laget, på ett positivt sätt. De måste vara oerhört peppade och bara vilja spela och spela. Och det kan säkert motivera dem att träna ännu hårdare och göra allt för att prestera ännu bättre, så att de kan säkra sina platser i trupperna som får åka till VM, och för att hjälpa Irland att komma dit. Men det kan också göra dem lite försiktiga, för att försöka undvika skador. Fast låt oss hoppas på det första.

 

Äntligen kör ligan igång och igen och snacka om viktig period med 10 (!) matcher räknat från idag fram till 29:e december! Bland dessa 10 hittar vi båda mötena med Coventry, Leicester och den uppskjutna matchen mot Blackburn. Vad tar du med dig för förhoppningar inför den dryga månadens matcher framför oss?

Dan:
Jag har stora förhoppningar på avslutningen av året. Det är liksom nu eller aldrig, och jag tror inte att vi kommer att vika ner oss. Men matcherna mot Coventry och Leicester kommer att, på sätt och vis, att definiera hur högt vi kommer att konkurrera. Jag vill tro, och hoppas, att vi vid nästa års inträde kommer att ha cementerat en topp sex-placering, kanske rent av med en smak av topp två. Vi satsar väl på lika många poäng på de här 10 matcherna, som i säsongens första 14.

Pelle:
Det känns som om Championship 2025/26 håller på att utvecklas till en väldigt speciell säsong, där några av de tippade bottenlagen ligger i topp och där några av de tippade topplagen ligger i botten. Och just nu känns det som om vad som helst kan hända och att alla kan slå alla. Men vill vi vara med och fajtas om någon av de två direktplatserna, så är det nu under den kommande spelperioden som vi måste visa att vi också är mogna för det. Att vi kan vara spelmässigt stabila och att vi fortsätter att avancera uppåt i tabellen.

Det är ofta först i december som säsongen börjar definieras och då det blir tydligt i vilka lag som är att räkna med på allvar och vilka lag som haft lite flax och kanske inte den egentliga kapaciteten. Jag tycker att vi det senaste, sett lite bättre ut i match efter match och jag hoppas att den utvecklingen håller i sig.

 

Kanske har du redan varit inne på det i den förra frågan, men här kommer det ändå. Hur kommer spelarrotationen att se ut tror du, med tanke på det oerhört täta matchandet under ganska lång tid?

Pelle:
Jag tror inte att det kommer vara någon större skillnad från hur det har varit hittills. Alltså fortsatt rotation på något mellan tre till fem spelare från match till match. Det är ju så KMac vill ha det. Till viss del kan utgångspunkten för rotationen vara taktiska avvägningar, men primärt handlar det om att hålla alla spelare matchfokuserade och i form samt att bygga en god truppanda. En förutsättning för en harmonisk spelatrupp att alla spelare upplever att de ges möjligheter att spela och vara delaktiga. De psykologiska aspekterna väger tungt här.

Dan:
Det kommer nog att bli en del rotation, dels för att hålla i gång alla, dels för att undvika att småskavanker växer sig till större skador. Tidigare har rotationerna känts lite på gränsen till omotiverade, men nu skulle de stora rotationerna kännas verkligt motiverade, för det är en tuff period som väntar. Och kanske är det därför McKenna har kört så hårda rotationer, för att vänja alla, både spelare och fans, vid att det är melodin som gäller för att lyckas.

 

Ännu en helg utan riktig fotboll men panelen kämpar på. COYB!

 

Ännu en storseger på bortaplan. Vad tar du med dig för positivt från matchen, och vad hittar du för negativt, som kanske till och med gör dig lite orolig inför framtiden?

Pelle:
Rent spelmässigt så har en del saker börjat att klicka nu. Partnerskapen på plan börjar sätta sig. Balansen mellan lagdelarna är förbättrad. Och spelarna verkar förstå sina taktiska roller allt mer. Det är inte oväntat, men känns lik förbannat väldigt skönt. Med trygghet kommer självförtroende. Men samtidigt är vi en bra bit från vår troliga maxkapacitet, det finns fler saker som måste förbättras för att det här ska kännas helt stabilt. Primärt i anfallsspelet. Vårt bollövertag och alla våra målchanser måste utmynna i fler mål, vilket kan kännas lite paradoxalt när vi nu gjorde fyra mål nu senast. Men att vi ska bjussas på två självmål i var och varannan match lär inte ske kontinuerligt.

M Nordin:
Jag tar med mig att:

• Ipswich gjorde en bra bortamatch och vann fullt rättvist med 4–1, mot ett överraskande svagt Swansea. Det var viktigt, för både laget och fansen, att McKennas roterade elva presterade. Det mesta kuggade i. Långa stunder var det klasskillnad vad gällde bolltempo, spelkombinationer och duellspel.

• På minuskontot kändes det extremt onödigt att släppa in 1–1 i början av den andra halvleken. 30 dåliga sekunder och vips var övertaget borta. Då var känslan: "Jaha, vi hittade ett sätt att slarva bort den här matchen också." Ett Burgess-självmål senare var ordningen återställd.

• Jack Taylor ser ut som en helt ny spelare. Han har varit fantastiskt bra efter det nysignade treårskontraktet, som ärligt talat kom från ingenstans efter en jobbig start på säsongen. Med sin attityd och löpstyrka var han lagets motor mot Swansea.

• Kasey McAteer är fortsatt oskarp så fort han närmar sig offensivt straffområde.

• Matchens prestation 1: Waltons räddning.

• Matchens prestation 2: Jack Clarkes välplacerade skott som gav 1–0. Klassmål.

Nigge:
Herrarna ovan har sammanfattat det hela väl och det är bara att instämma. Mina favoritpunkter från matchen är, i fallande ordning, Waltons räddning (utjämnat där och matchen kanske runnit oss ur händerna), Jack Clarkes öppningsmål och det faktum att vi för andra bortamatchen i rad lyckades göra (nåja) fyra mål!

 

Varför ska det vara så förbaskat svårt att hålla nollan? Vad har hänt med vårt tidigare, i Championship, så stabila försvarsspel?

Nigge:
Hittills har vi bara lyckats hålla nollan i två ligamatcher och det känns en smula i underkant för att man ska vara helt nöjd. Säsongen 23/24 (där vi alltså samlade ihop 96 poäng) så var siffran vid motsvarande tidpunkt inte mindre än sju nollor. Men. När vi samlade 96 poäng så släppte vi också in 57 mål under förra säsongen i samma serie som vi nu spelar i. Förra säsongen släptte Burnley in 16 (!) mål, Leeds 30 och Sheffield U 36 mål, så man kan kanske inte riktigt påstå att vi hade ett stabilt försvarsspel säsongen 23/24? :) Däremot hade vi en enastående förmåga att göra fler mål än våra motståndare, lite som säsongen under Joe Royle 20 år tidigare. Med detta sagt så håller jag med om att det svajar i de bakre leden och med den personal vi har tillgång till så borde nollorna komma oftare och försvarsspelet i allmänhet se bättre ut. Nu är det 32 omgångar kvar, så jag hyser ändå förtröstan när det kommer till att försvaret ska prestera bättre och bättre ju längre in på säsongen vi kommer. 

Pelle:
Inledningsvis var det här absolut en konsekvens av att vi spelade naivt med en väldigt högt ställd backlinje. Det tycker jag att KMac nu har justerat. Trots det fortsätter vi att släppa in de där lite för enkla målen (men nu i mindre omfattning och via färre grova misstag). Vet inte varför det är så. Kanske att koncentrationen brister i defensiven därför att vi i övrigt är ett sådant spelförande lag?

M Nordin:
Jag vill minnas att försvarsspelet kändes ganska bräckligt då också, men det gick ändå. Med flyt och skicklighet höll Ipswich nollan i ungefär var tredje match. Den förmågan saknas den här säsongen – åtminstone än så länge.

Den enkla och snabba analysen är att laget bjuder på för många farliga omställningar (Middlesbrough borta var skräckexemplet), samtidigt som mer eller mindre alla defensiva hörnor/frisparkar känns livsfarliga. Allt för ofta är motståndarspelarna först på bollen. Senast var det en enastående räddning av Christian Walton som räddade laget. Annars hade det stått 2–2 och historien hade kanske sett annorlunda ut. Sheehan hade inte fått sparken, Kim Hellberg hade stannat på Södermalm och så vidare.

Om vi ska se det positivt: 16 insläppta på 14 matcher är långt ifrån någon katastrof. Det är bara fem lag som har gjort det bättre på den fronten.

  

Och, ja det är landslagsuppehåll, så lite torka i frågebrunnen… Men från nästa år kommer det tydligen att bli ett dubbelt så långt uppehåll i september, inget i oktober och ett normalt i november. Är det en bra förändring? Vilka för- och nackdelar ser du med den nydaningen?

M Nordin:
Sett ur ett supporterperspektiv känns det inget vidare med ett så långt uppehåll i september. Ibland är det skönt med en spelledig helg, men två spellediga helger i rad när hösten smyger sig på?! Nej, nej. Så vill jag inte ha det.

Å andra sidan förstår jag om tränarna förespråkar den nya lösningen, med två uppehåll istället för tre. Det blir mindre ryckigt och fler gemensamma träningar när laget ska spelas ihop. Med tanke på att Ipswich har samlat på sig rätt många landslagsspelare borde förändringen vara positiv, framför allt om det blir fortsatt spel i Championship. Bland annat slipper Nunez en lång resa till Sydamerika.

Nigge:
Vad ska man säga? Det är ett nödvändigt ont med de här uppehållen, men jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i att just september ska vara en månad där det blir ett dubbelt så långt uppehåll. Då hade det varit bättre att ha ett längre uppehåll i november istället. Rent allmänt är det ju trevligare att gå på fotboll i England i september än november, såvida man inte är lagd åt det självplågande hållet. Nåja, vi får väl bara hänga med i sakernas tillstånd.

Pelle:
Nu ser jag inte på mig själv som en vardagligt konservativ person, men när det kommer till fotboll så är jag just konservativ. Väldigt, faktiskt. Det ska vara som det alltid har varit. Så rent instinktivt så säger jag direkt nej till allt som är nytt och som jag känner mig lite otrygg med. Så kort svar här; nej jag tycker inte att det är en bra förändring.....men jag har förmåga att kunna ändra min åsikt i ett senare skede. Det här är inte något som jag kommer att gå omkring och älta i evinnerlighet.