Join the club

Snart är första säsongen i Premier League på över 20 år här och idag publicerade Ipswich Town FC information om medlemskap och matchbiljetter.

Trycket efter matchbiljetter har ökat enormt under de senaste två säsongerna och det kommer att bli ännu större kommande säsong. Därför har klubben beslutat att ha kvar Super Blues som medlemsform för supportrar i Storbritannien medan utländska supportrar är hänvisade till International Blues membership. All info finns på Ipswich Towns hemsida.

Vårt bästa tips i nuläget är att skaffa International Blues membership om man vill kunna ha chans att få tag på biljett till någon match under säsongen. ITFC Sweden har alltså inte möjlighet att hjälpa till med matchbiljetter för säsongen 2024/25. Det är förstås en stor besvikelse för oss att inte ha fått mer gehör från klubben i våra hjärtan, men det är en verklighet som vi får förhålla oss till.

ITFC Sweden jobbar tillsammans med andra utländska supporterklubbar för att göra oss hörda och skulle det bli någon ljusning på biljettfronten så återkommer vi givetvis med information om det.

 

Med vänliga sommarhälsningar,

Styrelsen, ITFC Sweden

Nu är det dags igen, sommaren går fort! Det är dags att förnya medlemskapet/bli medlem i ITFC Sweden för säsongen 2024/25. Instruktioner enligt nedan.

 

 

Häng med redan från början av säsongen så du inte missar någon omgång i Tipstävlingen! Succén med Swish gör att det är enklare än någonsin att förnya sitt medlemskap i ITFC Sweden. 

Genom att skicka 150 kr (50 för ungdomar under 15 år) till

Swishnummer 123 050 23 02

har du förnyat medlemskapet.

Enkelt va? Är du lite mer old school så går det bra att betala till

pg nr 46 73 05-9 eller

bg nr 282-7798.

 

Om du är ny medlem vill vi gärna ha både din mailadress och den adress som vanlig snigelpost hittar fram till.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den fantastiska säsongen 2023/24 är över och vi kan även denna säsong presentera en tipsmästare i ITFC Swedens TIPSTÄVLINGEN. Denna säsong får vi gratulera Bengt-Åke till förstaplacering i Tipstävlingen! Den här säsongen räckte det med 102 poäng för att bärga förstaplatsen.

 

På andraplatsen hittar vi Venne och på tredje plats har vi J Shark. I sedvanlig ordning kommer en signerad matchtröja till vinnaren.

Vi gratulerar samtliga till en fint genomförd tipssäsong!

Ha en fin silly season-sommar så ses vi när serien drar igång igen till hösten i PREMIER LEAGUE!

//ITFC Sweden

 

 

 

 

 

 

Så är vi då framme vid säsongens sista ligamatch. Det är nu det gäller, men oavsett hur det går så är panelen av uppfattningen att det varit en fantastisk säsong. Det, lite till och inte minst Pelles efterlängtade säsongssammanfattning får man ta del av i dagens panel. COYB!

Två gastkramande tillställningar i lördags och tisdags. Vad är din analys av matcherna, uppställningarna och hur McKenna och spelarna styrde sig igenom dessa holmgångar?

Conny:
Såg bara andra halvlek i lördags, som jag väl tycker visade prov på både våra styrkor och svagheter. När laget spelar med gasen i botten och satsar framåt så kan jag mer eller mindre sitta och gapa över hur vackert och lekande enkelt det ser ut emellanåt. Sedan fick vi även se prov på vår akilleshäl emellanåt, försvarsspelet. Även det kan få mig att sitta och gapa och undra vad sjutton som händer. Min känsla efter matchen var nog att vi förtjänade tre poäng. Matchen mot Coventry var lite annorlunda. Lite mer försiktigt, även om vi visade prov på att vi kan lira fotboll också. Försvaret, med Burgess som en australisk alligator i mitten, såg faktiskt ganska robust och stabilt ut. För att inte tala om Hladkys magiska räddning, bland det svettigaste jag sett. Angående uppställningarna så har jag inte mycket mer att tillföra än att McKenna gör det så väldigt klokt med några rotationer varje match för att hålla truppen pigg, hungrig och fräsch.

Pelle:
Svårt att göra någon vettig analys när man som jag, blundat i en tredjedel av båda matcherna, p.g.a anspänning och stress. Man missar då en del väsentligheter. Men kortfattat kan man kan väl säga att vi fick se två olika sorters Ipswich Town spela. Matchen mot Hull, som bjöd på fantastisk fotbollsunderhållning, visade på två framåtriktade lag med offensiva kvalitéer och som båda spelade för att vinna. I matchen mot Coventry fick vi däremot bevittna ett Town som spelade betydligt mer cyniskt, med temponeddragningar och lägre block på repertoaren. Något vi inte sett speciellt ofta under KMac. Men två bra matcher, på två olika sätt. Rätt laguttagningar och väldigt kul (och överraskande) att se George Hirst tillbaka i startelvan. Han var både påpasslig och alert.

Martin D:
Först och främst; Att hålla på Ipswich borde vara försett med varningstexten ”förenat med livsfara för personer med dåliga nerver, hjärta eller mage” eftersom det alltid verkar bli spännande in i det sista då vi inte lyckas att avgöra matcherna förrän ibland vid matchens sista spark… Hursomhelst, vi alla bjuds på en rejäl dos drama och underhållning för pengarna…

Veckorna av vila inför de avslutande tre ordinarie säsongsmatcherna verkar hittills ha gjort laget gott eftersom de uppvisat mycket bättre spel än i de senaste matcherna innan uppehållet. En annan fördel var att att vi nu hann få tillbaka både Burns och Hirst. Det gör att vi nu har en än vassare bänk än de flesta lag, vilket är en klar USP för oss.

Reflektioner kring målgörande är att det är bra att vi börjat hitta rätt igen, men tyvärr så fortsätter vi även att släppa in för många mål som beskrivs som ”soft goals” (som sido-notering förtjänar det att nämna det okaraktäristiska känslo-utbrottet från KMac vid 3-3 mot Hull). Tidiga mål för (inte mot) oss är också efterlängtat, så att vi slipper jaga hela tiden. Men även om det händer så kan det gå som mot Coventry där även KMac erkänner att vi efter 1-0 börjar spela på resultatet och inte utifrån vår matchplan… Men med tanke på att det är människor inblandade och vad som står på spel - detta är ju allas pojkdröm och vissas enda/sista chans - vore det väl konstigt om allt gick utan någon urspårning… Men låt oss nu hoppas att vi kan hoppa upp på rälsen igen och att rallarna lagt spåret hela vägen upp till PL.

Dan:
Otroligt nervpåfrestande var det verkligen. Men samtidigt kände jag mig konstigt nog ganska trygg under matcherna. Det kändes som om vi hade en extra växel att lägga in när det behövdes, och det kändes mest onödigt att vi släppte in både Hull (tre gånger om) och Coventry i matchen igen. Men så klart oerhört skönt att vi fick med oss fyra poäng och därmed ”bara” behöver ett till i sista omgången, och kanske inte ens det. Jag tyckte att vi hade greppet i matcherna och förde dem, visserligen med en del svackor då vi släppte in motståndarna. Men i stort fick jag vibbar från tidigare under säsongen, då det mesta gick vår väg. Uppställningarna är inte så mycket att orda om, men visst kändes det lite konstigt att Broadhead inte ens satt på bänken mot Hull och att al-Hamadi inte var på bänken mot Coventry. Men att Chaplin gjorde det mot Coventry kändes mer befogat efter en lite mindre vass insats mot Hull. Att Edmundson kom in i stället för Woolfenden kändes också lite överraskande, men allt funkade ju, så vad ska man säga? Kieran har koll, helt enkelt.

Säsongen kan ta slut idag, säsongen kan fortsätta. Om du skulle sammanfatta säsongen, höjdpunkter och lågvattenmärken inkluderade, hus skulle din konklusion se ut?

Conny:
Jag trodde nog att vi skulle kunna norpa en kvalplats inför säsongen, men att vi skulle vara med och kriga om en direktuppflyttningsplatsm fanns inte alls i mina tankar. Det är så otroligt starkt gjort, oavsett hur det går idag. Den verkliga höjdpunkten kommer så klart om vi tar en poäng eller fler idag. Det blir ett firande som Portman Road inte har sett sedan senaste uppflyttningen 2000 (då jag för övrigt var 22 år)...Tidigare under säsongen har det varit så gott om höjdpunkter att det är svårt att välja…Klappklapp-spelet som avslutades med Wes Burns skott med yttersidan i matchen mot Coventry. Alla målrika hemmasegrar som laget har radat upp. Alla snygga mål. Och spelarnas förmåga att aldrig ge upp. Lågvattenmärken är svårare att finna. Det var en period där runt jul då spelet, delvis på grund av skador, hackade lite oroväckande (framför allt märktes det av i målskyttet). Där och då var känslan att det kanske hade gått lite för bra tidigare under säsongen. Ack så fel jag hade. Motbevisad av McKenna och spelarna ännu en gång. Fler lågvattenmärken: 0-4 borta mot Leeds var så klart ingen höjdare. Den stora besvikelsen var nog trots allt 0-1 borta mot Norwich. Även om jag inte håller med om att vi var riktigt så dåliga som en del vill få det till, så kändes det som att vi kan så mycket bättre och gjorde en håglös prestation i det som supportrarna tycker är säsongens viktigaste match. Men egentligen så bryr jag mig inte ett jota om biffen är färdigstekt vid 15.30-tiden idag.

Dan:
Säsongen tar slut i dag, punkt. Det finns inget alternativ. Det finns så otroligt många höjdpunkter under säsongen att det inte går att rabbla dem alla på så kort utrymme. Men den absoluta höjdpunkten kommer förhoppningsvis att bli nu i dag, när vi de facto fixar Premier League-status nästa år. I övrigt: alla mål vi gör, alla poäng vi tar, den positiva inställningen på plan, från backlinje och målvakt ända fram till anfall, publiksiffrorna både borta och hemma, glädjen i stan, som det nästan går att ta på, att man äntligen håller på ett lag i medgång (ett tag kändes det nästan lite enformigt at bara vinna och vinna!), och ja nästan allt annat den här säsongen. Lågvattenmärken är oerhört mycket svårare att hitta några, men visst kändes det lite deppigt i december och januari, då det gick lite knackigare, men så här i efterhand var det många svåra matcher i följd då, så egentligen ett helt normalt utfall. Annars kanske Brandon Williams får stå för det enskilt största negativa under säsongen; tråkigt för honom, och bara att hoppas att han tar sig samman och kommer tillbaka till en förnyad karriär på plan. Men i stort är ju den här säsongen nåt utöver det vanliga, och helt annorlunda än den säsong jag hade väntat mig och hoppats på. Oavsett hur det går i dag har vi överträffat, ja krossat, alla vettiga förväntningar man skulle kunna ha på den här säsongen. Det hade inte kunnat gå mycket bättre, vilket känns helt otroligt.

Martin D:
Detta är ju Pelles paradgren så jag nöjer mig med huvudreflektionen att OM vi lyckas gå upp kommer säsongen bli omtalad, inte bara för ATT, utan HUR. Vilken våldsam överprestation (kom ihåg allas försäsongs-tips) laget lyckats med denna galna säsong där det kan bli så att det inte räcker med 93 poäng för att gå upp (som jmf kan det samtidigt räcka med dryga 30p för att hänga kvar i PL). Och den personliga höjdpunkten var såklart medlemsresan som avhandlades förra veckan.

Pelle:
Så här ungefär:

Säsongernas säsong: 2023-24. Utan någon som helst tvekan. Oavsett hur det än slutar idag.

Säsongens lag: Måste ju vara det lag som poängmässigt är den bästa nykomlingen i hela Championships historia.

Säsongens spelare: Sam Morsy, vår lagkapten, vår härförare, vår egyptiska kung.

Säsongens lånespelare: Den där unga killen från Chelsea förvandlades från en talang med potential, till en världsspelare i Championship. Bästa lånet sedan Ryan Fraser och Tom Lawrence? Bättre än så säger jag. ”Oh, I want to dance with Omari…”

Säsongens överraskning: Hur många av er trodde att Vaclav Hladky skulle vara kvar i Ipswich Town inför ligastarten? Någon, kanske. Men hur många av er trodde att han skulle ta över som förstemålis och dessutom sätta betydande prägel på vårt spel? Inte jag och inte ni.

Säsongens mål: Många fina mål att välja på, precis som under föregående säsong. Omari Hutchinsons pärla i krysset mot Hull, Brandon Williams akrobatiska nickmål mot Huddersfield i september, någon av Jack Taylors projektiler från i höstas. Connor Chaplin gjorde också några läckra mål, men ingen av dess kan egentligen konkurrera med Wes Burns bananskruv (inkluderat spelet som ledde fram till det) från hemmamatchen mot Coventry. På ren svenska…vilket jävla mål.

Säsongens bortglömde nr 1: Janoi Donacien. Den sympatiska högerbacken och lagspelaren saknades nog inte rent spelmässigt, men hans roll i det här laget i fråga om kamratskap och lojalitet ska inte underskattas. I senaste Town In Five så förekommer det ett väldigt fint ögonblick när Kayden Jackson får syn på en icke ombytt Janoi i vimlet av spelare efter matchen. De klappar om varandra innerligt då de möts i en fin vänskapskram. Att det är just de två som står där, får mig att bli alldeles varm om hjärtat. De kom hit ungefär samtidigt och har varit längst i klubben av samtliga spelare. Båda har varit uträknade från laget och klubben otaliga gånger. Båda har genomlevt den tunga perioden med nedflyttning, mittenplaceringar i League One och spel inför tomma läktare. Att de nu får vara en del av detta fantastiska som sker (oavsett speltid och skadesituation) är dom väl förunnade.

Säsongen bortglömde nr 2: Dane Scarlett, någon som kommer ihåg att han var vår spelare (på lån från Spurs) under första delen av säsongen. Spelaren som KMac tidigare kallat för den mest intressanta unga spelaren i världen visade sig tyvärr inte vara mer intressant än en burk ravioli.

Säsongens bortglömde nr 3: Stackars, stackars Christian Walton. Den enes bröd, den andres död…och allt det där.

Säsongens insats: 3-0 på Portman Road mot ett topptippat Hull i oktober, var i särklass den bästa insatsen jag sett oss göra under de senaste fem åren. Vi spelade ut dem totalt under 90-minuter och matchen skulle lika gärna ha kunnat sluta 7-0 till oss.

Säsongens medlemsresa: En av de bästa någonsin och rekord i antalet medlemsresenärer. Öl och solsken är alltid, precis alltid, en ypperlig kombo.

Säsongens nyförvärv: George Hirst för cirkus 1,5 miljoner pund från Leicester. Vilket kap. Vilket fynd. Allt utom frisyren är klass.

Säsongens flopp: Egentligen helt fel rubriksättning för ingen spelare har floppat den här säsongen, men visst hade jag trott lite mer om Jack Taylor, givet hajp och prisbild.

Säsongens målgest: Omari Hutchinsons akrobatiska volter imponerar. En synnerligen atletisk grabb det där. Tror inte ens att jag kunde göra kullerbyttor när jag själv var i den åldern.

Säsongens lång-och-kort: Kieffer Moore och Conor Chaplin. Det ser väldigt komisk ut när de befinner sig bredvid varandra på plan, men de fungerar väldigt bra ihop. Jag har alltid varit svag för anfallskonstellationen en lång och en kort.

Säsongens magiker: Supportrarna skanderade ”Jeremy Sarmientoooo, he´s magic, you knooow”, och även om magin emellanåt lyste med sin frånvaro så var ju segermålet 3-2 på övertid mot Southampton ren och skär tåfjuttsmagi.

Säsongens vråååål: Kom efter ovan beskrivna mål. Jag skrek. Och jag skrek. Som aldrig förr. Småbarn började gråta. Hundar likaså. Och grannar la ut sina bostäder till försäljning på Hemnet.

Säsongens vad hände där?: Brandon Williams inledande tid i klubben började ju så bra. En aggressiv, energisk och löpstark ytterback. Sedan började det under hösten ryktas om att något inte stod riktigt rätt till. Det spekulerades om bråk och osämja. Det pratades om mindre smickrande karaktärsdrag. Och sen var han bara borta. Tillbaka i Man U. Med någon diffus skada. Vad som egentligen hände lär vi nog aldrig få veta. Inte heller vilka demoner som Brandon Williams kämpar mot.

Säsongens allt är som vanligt: Att det ska vara så förbannat svårt att tvåla till det där gulgröna laget.

Säsongens busgrabb: Vad är det med George Edmundsons nuna och leende som alltid får mig att tänka på någon av de otaliga busgrabbskaraktärerna i svensk pilsnerfilm från 30-talet?

Säsongens försvarsspelare: Frågan var om Cameron Burgess skulle räcka till i Championship. Med facit i hand kan vi konstatera att han varit vår i särklass bästa innerback under hela säsongen. En riktig försvarsjätte, med betoning på jätte. Och han har kapacitet att lyfta sig själv ytterligare en nivå.

Säsongens klipp: Och så plötsligt en dag så var Wes Burns hästsvans bortklippt och ersatt med den sedvanliga brittiska frillan utifrån modell potta. Trist. Men fotboll, det kan han fortfarande spela.

Säsongens skitmatch: 2-1 förlusten mot Cardiff. Ni vet den där när ni vi tar ledningen i 79:e matchminuten genom Kieffer Moore, men sedan släpper in två mål på övertid (varav det sista i 10:e övertidsminuten). Så fruktansvärt onödigt.

Säsongens assistkung: Leif, såklart. Vilken spelare. Vilken jävla juvel.

Säsongens tröja: Tredjestället…det vita. Hemmastället däremot, föll mig aldrig riktigt på läppen.

Säsongens pina: Asså de här sista matcherna har ju varit en enda lång tortyr i fråga om ångest och nervositet. Jag skulle inte önska min värsta fiende att genomgå denna emotionella berg-och dalbana. Jag hatar spänningen. Jag fixar det inte längre. Låt det vara över idag. Snälla….

Säsongens gud: KMac har hörsammat allas våra aftonböner. Han är skicklig. Och bäst. Gud? Tja, det kan inte uteslutas…….

Oavsett vilka lag som går upp till PL, vad behöver de lagen förstärka med? Är några trupper till och med PL-mässiga redan?

Dan:
Alla lag behöver nog förstärka på en del positioner. Jag har svårt att uttala mig om motståndarlagen, men om man ser på det nyktert, borde ju vi ha störst förstärkningsbehov, om man utgår från sånt som truppens värde och lönenivåer. Å andra sidan har vi visat att den trupp vi har är väldigt konkurrenskraftig i Championship, men det krävs nog en hel del mer för att klara sig kvar i Premier League. Men samtidigt hoppas jag att Kieran, Ashton och andra inblandade skyndar långsamt och investerar klokt, vilket de senaste åren har visat att de kan. Jag ser oftast lite skeptiskt på det där med att köpa på sig för mycket, och ser hellre att vi behåller truppen så intakt som möjligt, men med en del värvningar som ger oss lite extra spetskompetens. Ett sätt är ju att värva spelare på lån, för att behålla lite av en röd tråd (och då tänker jag mest Hutchinson och Sarmiento), och sen kanske värva en spelare till backlinjen, två till anfallskvartetten och kanske en eller två till det defensiva mittfältet, då både Morsy och Luongo börjar bli till åren och kanske lite mer skadebenägna. Men, kör på med mycket av det gamla, utan att göra alltför stora förändringar, och se till att skapa ännu större sammanhållning och samspelskvaliteter – helheten är större än summan av delarna.

Conny:
Leicester är väl kanske mest redo för Premier League, med tanke på att det var en liga man åkte ur ifjol och att man har lyckats behålla många spelare med PL-erfarenhet. Men även de behöver såklart förstärka. Leeds som förhoppningsvis tvingas kvala har också en hel del spelare som spelat i högsta ligan. För vår egen del är jag mest orolig för backlinjen. Det har som sagt stundtals sett lite virrigt och naivt ut, och går vi upp så har vi ett försvar som ska tampas mot världsstjärnor nästan varje vecka. Så krutet hade jag, om jag vore McKenna, lagt på förstärkningar i backlinjen. Men givetvis behöver vi toppa och förstärka laget på de flesta positioner.

Pelle:
Leicester, Leeds och Southamptons lagbyggen är av givna skäl väldigt PL-mässiga. Vem eller till vilka positioner de skulle behöva stärka upp kan jag inte direkt svara på, men skulle gissa på att Leicester letar anfallsförstärkningar och att Leeds och Southampton, vid en eventuell återkomst till Premier League, kommer göra likaså. Övriga aktuella lag för uppflyttning, Norwich, WBA, Hull och vi är i dagsläget egentligen inte rustade för högsta serien. Men om vi lyckas ta oss dit, så menar jag på att vi ska låta så många av våra befintliga startspelare få fortsätta. De förtjänar att få utvecklas på en högre nivå och jag tror faktiskt att merparten av dem, med rätt coachning, har förmågan att höja sig några snäpp till. Splittra inte upp det här laget mer än nödvändigt. Det betyder givetvis inte att alla kommer vara ordinarie jämt och ständigt, några av dem kommer tappa sin status och nyckelroll, några kommer att växa ännu mer. Men viktigt att behålla stommen och den positiva känslan som finns inom truppen. Och utan att veta hur många spelare som kommer att lämna klubben i sommar, så skulle jag väl säga att vi med PL i åtanke, kommer behöver stärka upp med en fem till sex riktigt kvalitativa spelare. En för varje lagdel; målvakt, innerback, ytterback, mittfältare, ytter och en anfallare, typ.

Martin D:
De tre fallskärmsklubbarna har kanske relativt lite att göra jämfört med oss som behöver göra ett större jobb OM vi får kliva uppåt i divisionerna. Det är ju obegripligt hur vi med vår budget och spelarmaterial kunde splittra upp den från PL nedflyttade trion och kanske t o m slå två av dem.

Om vi då ska fokusera på oss så hoppas jag oavsett hur det går att man först och främst kan ta fasta på det som t o m många motståndarcoacher poängterar; nämligen att vi har en sympatisk, ”alla är med”, vinnar-kultur tillsammans med en stabil stomme spelare som spelat ihop ett längre tag. Att bygga och behålla rätt kultur är en svår konstart, något vilken organisationskonsult som helst kan intyga. Därför är det viktigt att vi fortsätter att rekrytera rätt personligheter, för motivation och kultur kan slå klass.

OM vi då tillåts leka med tanken att vi skulle ta steget upp i finrummet så är det intressant rent spelar-kvalitetsmässigt att se hur många av våra befintliga spelare som bedöms kunna ta ytterligare steg upp i kvalitet vs hur många som här i Championship nått sin topp. Jag tror inte att alla kommer att kunna klara det, för skillnaden mellan Championship och PL är klart större än vad motsvarande skillnad är mellan L1 och Championship, och vi har ju en del spelare som för inte så länge sedan spelade i L2. Alltså klart att vi måste förstärka. Frågan är då hur mycket vi klarar av med FFP-regler och ”kultur-bevarande”. Det är ju relativt enklare att bevara en god kultur i medgång så intressant hur den står sig, om den står sig, även i tuffare tag och snål motvind. Visionen skulle väl vara en 4-5 startspelare och 1-2 som toppar bänken. Vi har ju f n en stor trupp så det kommer oavsett vad bli en hel del trafik i bägge riktningarna under sommaren. Efter några fönster med KMac så får jag nog sortera bort mina dröm erfarna profil-värvningar och inse att det som kommer att komma in troligen är unga, väldrillade, mångsidiga, hungriga, men relativt oprövade spelare. Vilket kan gå bra (ex Hutchinson), men behöver inte göra det (ex Dane Scarlett). Redan nu läser jag rykten att vi slåss om PL-spelare vars kontrakt nu går ut (ex Sheffield U Jebbisson) och andra lovande unga spelare (som Sunderlands Cotcher) och med den fotboll vi spelar så borde vi attrahera intresse även utanför det brittiska ö-riket. Detta kan bli en spännande sommar!
 

Välkomna till Nagelbitar-VM. Hur ska detta sluta? Panelen gör ett försök att titta in i framtiden. COYB!

Läs mer...

 

 

Leicester har vunnit två raka nu, och Leeds lyckades på nåt sätt besegra Middlesbrough, medan Southampton mer eller mindre är avhängda. Hur kommer det här att sluta, och kommer det vara mycket mer kvar av dig än ett dallrande nervknippe?

Pelle:
…och Hull vann mot Coventry i tisdags, vilket gör att de fortfarande har en möjlighet att nå play-off och kommer därför göra allt i sin makt för att besegra oss. Det kan iofs passa oss rätt bra att möta ett lite ”öppnare” lag som måste spela för vinst. Vi får se vad som händer. Men förlorar vi idag, så tror jag att vi kan säga tack och adjö till topp-2. Ett oavgjort resultat är i det här läget inte heller så bra, men trots allt hyfsat ok. Om vi lyckas vinna idag… ja, då tror jag att majoriteten av Leeds supportrar kommer att vara betydligt mer nervösa än vad jag kommer att vara. All press ligger ju egentligen på dem. Vi har ju överträffat alla förväntningar oavsett hur det än går. (Några timmar efter detta skrevs krossade QPR - Leeds med 4-0, vilket förändrade förutsättningarna markant. Helt otroligt. Så en förlust mot Hull idag betyder inte tack och adjö längre. Det kommer fortfarande vara matchboll till oss. ......och det är nära nu. Känner ni det?)

AC:
Jag har hela tiden menat att om vi inte tar direktplatsen så kommer det skita sig och det ska sägas att jag inte är supertaggad på att behöva kvalspela mot Norwich således. Leeds avslutar mot Southampton så det hade ju varit festligt om de hade pajat för varandra i en säsongsavslutning och säg kryssat, till vår fördel, men så kul blir det ju inte nu. Vi har precis allt i våra egna händer och kan inte skylla på någon eller något! Bara lös det!

Nigge:
Leeds lyckades på något sätt besegra Boro, men inte QPR! Vem är det som skriver manuset till säsongens Championship?! Än en gång visar sig verkligheten överträffa vad en duktig diktare kan komma på. Således är det väl lönlöst för en klåpare som undertecknad att försöka sia hur detta ska sluta. Om jag nu får vara en krass och lite tråkig farbror så är vi fortfarande efter Leeds i tabellen, dvs det är inte på långa vägar klart. Vi behöver faktiskt minst två poäng för att kunna gå förbi Leeds efersom de har vassare målskillnad än vad vi har. Med detta sagt, vi har allt i egna händer och en bättre chans att ta steget upp till Premier League lär knappast uppenbara sig. 

 

Vi möter närmast Hull respektive Coventry borta. Hur ser du på de matcherna och chanserna till poäng? Tuffa matcher kan man tänka, och vad är egentligen att föredra – att de har play off att spela för, eller ”bara” sin stolthet?

Nigge:
Det här kan man nog vända både hit och dit, upp och ner samt fram och tillbaka. Ibland spelar lag sin allra bästa fotboll under största möjliga press och ibland så trillar man kulan lätt och ledigt när det inte finns någon press alls. Vilket är bäst för oss i det här läget? Inte en susning. Men vi har som sagt chansen att helt på egen hand ta steget upp i finrummet genom antingen två vinster på tre matcher, två oavgjorda och en vinst eller så lite som två oavgjorda eller en vinst om Leeds förlorar eller tappar poäng i sista matchen. Det där manuset alltså. 

Pelle:
Har ju delvis besvarat det här i föregående fråga, men tror och tycker att vi ska vara nöjda med fyra poäng på dessa matcher. Oavgjort idag och vinst mot Coventry. Allt kommer att avgöras nästa lördag mot Huddersfield. Förhoppningsvis har vi det fortfarande i egna händer då. Samtidigt som en annan förhoppning är att Huddersfield inte heller har något att spela för då. Det är alltid tuffare att möta ett lag som har allt att vinna. Men håller mina förhandstips så räcker det ju med oavgjort i sista matchen för att säkerställa avancemang.

AC:
Hull blir riktigt jobbig som i allra högsta grad har plats 5-6 inom räckhåll. Coventry spelar bara för äran och rent logiskt vinner vi således den. Jag skulle alltså mena att det är tuffare att stöta på ett kvaljagande lag. I sista matchen har vi dessutom Huddersfield som, i alla fall i dagsläget, har ett Championship-kontrakt att kriga om men först ska de mäkta med att bryta ner Birmingham i dagens match. Sexpoängsmatchernas sexpoängsmatch! Fy fan, bara ångest…

 

McKenna betonar hela tiden vikten av att ta en match i taget och inte titta så mycket på hur det går för de andra lagen, men det kan bli svårt inför matchen mot Hull. För då kommer Leeds att ha spelat 45 matcher och bara ha en match kvar. Går det att undvika att snegla mot tabelläget och kanske mer eller mindre veta hur många poäng som krävs för att klara uppflyttning? Hur fixar McKenna och spelarna det? Och hur fixar du det?

AC:
Alla matcher ska ju vinnas men det är ju aningen skevt att säg de tre sista omgångarna inte synkas. Åtminstone så att vi inte hade haft två(!) matcher färre spelade. Det kommer bli en nervös fredagskväll och förhoppningsvis ett vilt kämpande QPR som har möjlighet att säkra kontraktet. Spelare, ledare, ägare, supportrar, staden Ipswich lär sitta limmade under QPR-Leeds.

Nigge:
Givetvis har de koll på exakt vad som gäller men jag utgår 100% från att KMac med stab har full koll på hur man ska hantera situationen. Sen är det en sak att ha en plan, ha den nedtecknad och kommunicerad till alla berörda och en annan att faktiskt utföra den. Förhoppningsvis är spelarna lika grundade som KMac verkar vara och lyckas ta till vara den möjlighet som man nu själva har skapat genom en fullständigt lysande genomförd säsong. In the words of Uno Hedin: Lycka till!!

Pelle:
Det kommer vara omöjligt för spelarna att inte vilja ha koll på vilka förutsättningar som gäller inför matchen. Men samtidigt så tror jag att KMac och hans staff är så pass duktiga i sin coachning så att spelarna helt kan isolera detta från här:et och nu:et under själva matchen. Personligen så har jag inte samma förmåga. Eller samma coach för den delen. Jag kommer givetvis vara vanvettigt nervös. Men jag ska också försöka njuta av allt det här. Det är ju fantastiskt, det som staden, klubben, spelarna och vi supportrar fått uppleva under den här säsongen. Vi vet inte hur det kommer att sluta. Vi vet inte heller exakt när det slutar. Men vilken upplevelse.

 

Efter ett paneluppehåll till följd av säsongens medlemsresa är en kvartett panelmedlemmar tillbaka, hungrigare än nånsin! Vi avhandlar medlemsresan, toppstriden, avslutningen i ligan och frågan om Premier League. Come on you Blues!

Läs mer...

 

 

Några av er i panelen var med på medlemsresan förra veckan. Kan du ge en sammanfattning av höjd- och lågpunkter till alla stackare som inte var med?

Pelle:
Stadium-touren var en höjdare, den gemensamma middagen på Portman Road var supertrevlig och inramningen kring lördagsmatchen var ju fantastisk. Men oftast är det de där små sakerna som jag brukar ta med mig efter en medlemsresa. Det som händer lite sådär i förbifarten. En öl i solskenet. Samtalen. Om fotboll, om livet. Alla skratten. Gemenskapen. Ja, det där brukar betyda mest för mig. Lågpunkter, då? Jag förstår faktiskt inte frågan.

Martin D:
Först och främst - ett rungande tack och hurra till alla som så förtjänstfullt ordnade programmet till denna resa - så imponerad av den energi ni lagt ned, bra jobbat! Det fanns som vanligt många höjdpunkter på resan. Om vi ska börja "on pitch" fanns ju såklart att vi hann med två hemmamatcher och den nya stadion-rundturen var en tydlig förbättring mot tidigare. Annars vill jag speciellt lyfta känslan att, off-pitch, träffa alla gamla och nya medlemsresenärer och diskutera högt och lågt om vår kära klubb i strålande sol, grönska och försommarvärme. Det som sedan verkligen skiljer ut denna resa från vanliga fotbollsresor är ju den upplevda närheten till klubben och besöket på the Dove med klubblegendarer på plats var ytterligare ett kvitto på detta.

ITFC Sweden på stadium tour

Självklart drog jag sedan mitt strå till stacken genom att spendera några surt förvärvade tusenlappar på Planet Blue i fåfäng förhoppning att barnen ska programmeras till Ipswich-supportrar och att mitt bidrag till ökad klubbomsättning ska ge oss extra utrymme i Financial Fair Play-reglerna...

Måste jag då hitta lågpunkter så var det kanske att vi inte tog fler poäng från matcherna samt att stadsplanerarna och byggherrarna i Ipswich snarast måste ta ett krismöte för att rusta upp stan i ett gemensamt helhetsgrepp. Hur är det möjligt att alla närbelägna städer och byar är hur mysiga som helst och vi har ruiner och förfallna ödetomter på första parkett?

Dan:
Höjdpunkter: allt. Lågpunkter: förstår inte frågan.

Nämen, höjdpunkter var ju det mesta: matchen, så klart, kvällen med George Burley och Simon Milton, ölen före matchen med alla likasinnade, vädret, stämningen, atmosfären, ja hur länge ska jag hålla på? Lågpunkter fanns det ju inga, bortsett kanske från Middlesbroughs mål, och att jag hade fixat det så dåligt att jag var tvungen att ta en svindyr taxi från Arlanda och hem; men som man bäddar får man ligga.

Tack för ett snorbra arrangemang och allt trevligt sällskap!

 

Tänk att toppen av denna Championshipsäsong nu blivit så tajt och att även Southampton bjudits tillbaka in i uppflyttningsdansen! Vad tror du kommer att bli avgörande de sista skälvande veckorna av säsongen och är det en fördel eller nackdel att vi har våra tre kvarvarande matcher samlade till den allra sista veckan?

Pelle:
Det kan nog vara bra. KMac och hans staff har sedan dag ett, jobbat med att bygga upp spelarnas fitness och mentala styrka. Det kommer inte att falla på det. Andra saker kan komma att avgöra. Det är dock värre med min egen fitness och mentala styrka. Jag har sådan jävla ångest. Hjärtklappning och ofrivilliga svettningar. Och skulle det värsta inträffa….att vi missar topp-2 och får möta Norwich i play-off så har Panel-Martin och jag kommit överens om att vi vid tidpunkt, tillsammans ska avskärma oss från omvärlden i ett antal timmar, kanske dagar, för att istället titta på gamla VHS-filmer från 80-talet.

Martin D:
Ja, detta kommer verkligen bli en omtalad säsong med säkert flera poängrekord utan att alla kommer få gå med upp i finrummet. Vad gäller spelschemat så får väl vi ta det onda med det goda. Överskuggande tycker jag att det var lämpligt för oss med ett speluppehåll så vi hinner ladda om samt skaka av oss småskavanker och sjukdomar, kanske kan t o m Burns och Hirst hinna tillbaka? Det är även ofta en fördel att spela fler matcher sent i säsongen om man möter lag som inte längre har något att spela för, så spelschemat (med twisten att Saints möte både Leeds och Leicester) är definitivt något som är med och regisserar detta drama till säsong. Sällan har det varit så intressant att även se motståndarnas matcher... Det är såklart en risk att våra sista matcher kommer i en tät följd och det gäller att vi håller form och fitness ända in i kaklet.

Mentaliteten spelar också in. Pressen kan verkligen ta ut sin rätt - och den är ju onekligen på de tre fd PL-lagen som riskerar att fullkomligt implodera om de får ännu en säsong i Championship, medan vi egentligen har allt att vinna. I skrivande stund så har ju alla tre topplag börjat vobbla i poängtillströmning och jag har sett inte alltför otroliga scenarion där det slutar med alla fyra topplag på 94 poäng (gaaaaaah). Förhoppningsvis kan vår coach-of-the-year fira en taktisk triumf med något genidrag i taktik såhär på upploppet.

AC:
Smått otroligt, men visst känns det ganska bra att ha det i egna händer. Jag är livrädd för ett kval och har haft mörka tankar, tidigare under säsongen, på att vi skulle bomma direktuppflyttning och således behöva rikta in oss på kvalspel och att det skulle gå åt h-e. Hull har fortfarande allt att spela för i jakten på kvalplats, Coventry detsamma om man väljer att se glaset som halvfullt, och Huddersfield i allra högsta grad! Intressant att Huddersfield har Birmingham hemma i näst sista matchen, laget som de strider med om sista säkra platsen, innan de springer på oss på Portman Road i omgång 46. För att göra det än mer delikat så tar Birmingham mot Norwich i sista omgången… :)

Dan:
Det avgörande de sista omgångarna blir att inte förlora, för det tror jag att många av lagen kommer att göra. Varje ynka poäng kommer att bli väldigt betydelsefull. Men det kommer att bli otroligt jämnt och påfrestande för alla stackars fans nerver och hjärtan. Att vi får ett lite längre uppehåll än övriga lag kan absolut vara en fördel, eftersom vi får chansen att vila upp oss, samla ihop oss och noggrant förbereda oss för de tre matcherna. Och ännu mer av en fördel blir det om det går dåligt för de andra lagen. Men, om de andra lagen går bra, blir det snarare väldigt stor press på oss i stället, och då kan det snabbt bli till en nackdel. Fast, om man är en sån där som tycker att glaset snarare är halvfullt än halvtomt, så är det självklart en fördel.

 

När vi kommer till avslutningen kan man tänka sig att det blir en del rotation i laget när det är så tätt matchande. Eller inte? Maxar KMac sin bästa startelva i avslutningen eller hur kommer det se ut tror du? Och vilken startelva vill du se när vi kommer till avslutningen?

Dan:
Jag tänker att han maxar startelvan och kör rätt konsekvent i de tre matcherna. Om det inte är så att det finns små detaljer han vill ändra på, beroende på motstånd och annat. Så kanske lite roterande, men inte särskilt mycket. Nu gäller det ju bara att köra ända in i kaklet. Om vi misslyckas har vi ändå minst nio dagar till första play off-matchen.

Den startelva jag vill se är den vanliga: Hladky – Clarke, Woolfenden, Burgess, Davis – Morsy, Luongo – Hutchinson, Chaplin, Broadhead – Moore. Supersubs blir Al-Hamadi och Burns (kanske).

Pelle:
Ja, jag kan nog tänka mig att KMac kommer att vilja rotera lite. Just med tanke på det täta matchandet, men också utifrån en del taktiska argument. Skulle tro att spelare som Lewis Travis och Jack Taylor kan vara aktuella för startelvan i enstaka matcher. Likaså Kayden Jackson och Jeremy Sarmiento. Men i övrigt så vill han nog behålla stommen så långt det är möjligt, ja ni vet ju hur den brukar se ut….Hladky, Burgess, Davis, Morsy o.s.v.

Martin D:
Det känns som att KMac landat i en första 11 han föredrar så är alla i den friska och i form så tror jag att de kommer att starta allt och hoppas att vår starka bänk kommer kunna fortsätta att fälla avgörandet sista halvtimmen. Att stommen Davis - Morsy - Moore får vara i form och skadefria tror jag är grunden till vår lycka.

AC:
Sjuk avslutning för oss och det här lilla uppehållet behöver inte vara av ondo. Hade vi kommit från två övertygande segrar hade jag kanske inte uppskattat uppehållet lika mycket, men det kan vara ett bra tillfälle att landa i situationen vi befinner oss i och verkligen kraftsamla till avslutningen. Gissningsvis sparas det inte på krutet men de kan komma att roteras något på de ovissa positionerna Clarke/Tuanzebe och någon av de tre offensivare mittenpositionerna (om ni fattar vad jag menar). :)

Hladky – Clarke/Tuanzebe, Woolfenden, Burgess, Davis – Morsey, Luongo – Hutchinson/Burns, Chaplin, Broadhead/Sarmiento – Moore.

 

Många gånger under denna säsong har vi diskuterat i smågrupper om vi verkligen vill gå upp i Premier League. Vad har du för inställning i frågan och är vi egentligen redo att gå upp redan nu? För- och nackdelar med att vara i PL kontra andradivisionen?

AC:
Ju äldre man blir, desto mer nostalgisk och bakåtsträvande blir man (jag) så det kommer bli intressant att se hur jag hanterar ett avancemang. Jag minns faktiskt inte senaste gången jag satte mig och tittade på en PL match, eller CL match heller för den delen…eftersom jag har precis NOLL intresse för skiten. OM (när) det som är på väg att hända verkligen händer, kommer ju givetvis inställningen förändras (hoppas jag) och det ser jag verkligen fram emot! Tillbaka till finrummet.

Och om det är någon gång vi SKA avancera är det nu då vi nog inte mått så här bra på 35-40 år som klubb. Medvinden är total. Vi har ju även en manager och ett par spelare som är alldeles för bra för the Championship, så ett avancemang i år hjälper oss nog att få behålla dessa…

En något tråkig aspekt, som man givetvis inte får fastna i, är att truppen som gjort den här resan inte håller PL-klass så där är en hel del som kommer få kliva åt sidan. Helt okej med det antar jag... Jag är ju dock, och kommer alltid att vara, en Championship/League One/League Two-vurmare, eller ännu bättre Division II, Division III, Division IV-vurmare. Fy fan vad gammal jag är. :)

Dan:
Jag anser inte att vi är mogna för PL, och tror att vi skulle få det oerhört svårt där. Men nu när vi är så nära, så måste vi bara ta chansen. Man vet aldrig när nästa chans kommer; det kan se helt annorlunda ut nästa år. Den stora nackdelen med att gå upp, är att det kommer bli ett tråkigare år rent fotbollsmässigt, eftersom vi troligen kommer att förlora mer. Det kommer också finnas en viss risk för att vi förköper oss och tappar allt det vi har byggt upp fram till nu, men det tror jag inte riktigt på. Men fördelarna överväger absolut. Vi vill ju mäta oss med de bästa, och mirakel har skett för – vi kan lyckas hanka oss kvar, och växa. Och vi kommer att få otroligt mycket mer pengar, större attraktionskraft, mer PR, ja, you name it, så det mesta är ändå positivt. Och vi får ju de där omtalade parachute-pengarna om vi åker ut.

Martin D:
Running towards greed, istället för adversity? Tjaaaa.... Efter att ha klurat på detta fram och tillbaka, och det var ju även en fråga till Milton på the Dove, och tänkt på lång sikt så landar jag ändå i att vi bör vilja gå upp. Är vi därmed redo för det denna säsong? Nej, det tror jag inte. Laget är i akut behov av förstärkningar om vi inte bara ska bli hönsmat en trappa upp. Men besöket på övervåningen, även om det blir kort, kommer göra att vi snabbare än annars kan bygga upp ett starkt och hållbart lag över tid (tack vare ev fallskärmspengar etc). Det är ju inte heller så att vi enkelt har valet varje år om och när det passar oss bäst att gå upp... Om vi inte går upp nu kanske vi aldrig ens får chansen igen under överskådlig framtid. Med detta sagt så är inte heller jag helt övertygad av de penninggiriga, korruptionsstinkande och cyniska kommersialiseringsjippona till fotboll som högstligorna är. De kan lätt käka upp en community club on a mission och vad händer med våra kvällar på the Dove?... Den brasklappen kan väl vara någon slags tröst om vi missar uppflyttning...

Pelle:
Jag är sedan flera år tillbaka mycket måttligt intresserad av PL eller de andra större europeiska ligorna (för att inte tala om Champions League). Jag gillar inte utvecklingen, jag gillar inte strukturerna bakom, det kommersiella spektakel det formats till…eller de vansinnespengar som numera är förenat med transfers och spelarlöner. På så sätt så har jag inget emot att hålla på ett lag i Championship eller i serier lägre än så. Samtidigt så går det mot alla naturlagar att inte vilja se laget i sitt hjärta vara framgångsrika på högsta nivå. Det har varit 25 långa år av pina, elände och försummelse. Jag vill att vi tar hem det här. Jag vill se KMac och spelarna ta det här bygget så långt det går. Jag vill se Ipswich i PL. Och åker vi ut direkt, så är det så. Då kan vi ju med fallskärmspengarna bygga upp något som är stabilt och långsiktigt. Men oavsett var vi befinner oss nästa säsong så kommer jag inte att ändra åsikt om dagens toppfotboll. Tycker ni att det låter motsägelsefullt? Det skiter jag faktiskt i.

 

Äldre inlägg...